Bortsett från att sambon blivit utan lön då någon på lönekontoret missat att registrera 70+ arbetstimmar och endast utbetalat 200kr. Bortsett från att det är ett byggkaos som omger oss de kommande veckorna/månaderna i nya lägenheten och omkring den. Bortsett från att kylaren gav upp på parkeringen vid Ålidhems vårdcentral igår. Bortsett från att cykeln har fått sin tredje punktering på kort tid. Bortsett från att den gamla hostan kommit tillbaka i form av pipljud vid varje attack. Bortsett från att vi varit på utbildning idag med massa folk där det enda vi tycktes ha gemensamt var att vi myste i sänghalmen ungefär samtidigt i höstas. 

Bortsett från allt detta så har vi  det bra i vår lilla särkullskonstellationen. Idag var vi på vår första (gemensamma) föräldrautbildning. Sara har ju tidigare varit på en när hon väntade Storebror. Bland alla dessa främmande människor fick vi berätta vilka vi var och när beräknat datum är. Vi fick även se på hur en förlossning går till samt se på en 40 minuter låååång film om olika profylaxandningar och massage vid värkarbete. Därefter visades monsternålen till epiduralen (ryggmärgsbedövning) upp samt det lilla mätinstrumentet som barnmorskan fäster vid barnets huvud med en hulling. Det hela kändes som ett stort steg närmare förlossningen och det som väntar. 

 

Nu väntar internutbildning. Problemskapandebeteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder.

 

Bortsett från allt...

Dennis Nyheim Kommentera

Bortsett från att sambon blivit utan lön då någon på lönekontoret missat att registrera 70+ arbetstimmar och endast utbetalat 200kr. Bortsett från att det är ett byggkaos som omger oss de kommande veckorna/månaderna i nya lägenheten och omkring den. Bortsett från att kylaren gav upp på parkeringen vid Ålidhems vårdcentral igår. Bortsett från att cykeln har fått sin tredje punktering på kort tid. Bortsett från att den gamla hostan kommit tillbaka i form av pipljud vid varje attack. Bortsett från att vi varit på utbildning idag med massa folk där det enda vi tycktes ha gemensamt var att vi myste i sänghalmen ungefär samtidigt i höstas. 

Bortsett från allt detta så har vi  det bra i vår lilla särkullskonstellationen. Idag var vi på vår första (gemensamma) föräldrautbildning. Sara har ju tidigare varit på en när hon väntade Storebror. Bland alla dessa främmande människor fick vi berätta vilka vi var och när beräknat datum är. Vi fick även se på hur en förlossning går till samt se på en 40 minuter låååång film om olika profylaxandningar och massage vid värkarbete. Därefter visades monsternålen till epiduralen (ryggmärgsbedövning) upp samt det lilla mätinstrumentet som barnmorskan fäster vid barnets huvud med en hulling. Det hela kändes som ett stort steg närmare förlossningen och det som väntar. 

 

Nu väntar internutbildning. Problemskapandebeteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder.

 

Det där med mellanmål har aldrig riktigt varit min grej. Konstigt nog, eftersom jag precis som så många andra har ett väldigt tråkigt humör när jag är hungrig. Dels har det nog berott på att jag tycker att det är svårt att hitta nyttiga mellanmål, men kanske framför allt på att de nyttiga mellanmålen inte verkar så lättillgängliga som de faktiskt är.
 
Jag vet, förmodligen är det mest lättja från min sida. Det finns massor med goda och nyttiga mellanmål. Just nu är jag inne på äpplen, särskilt min favorit Golden Delicious. Den ljusgröna, söta sorten. Det kanske är ett av de enklaste mellanmål man kan hitta, men går det att göra enklare? Frukt är roligast när den är uppskuren så att det går att äta en klyfta i taget. I alla fall enligt mig, och då blir det lätt mer omständigt (det kanske tar en halv minut extra att klyfta upp äpplet med kniv). Men inte nu längre!

Den här prylen hittade jag häromdagen (i diskstället.. Så bra koll har jag på vilka prylar vi har, och inte har) och den förändrade min världsbild! En äppelklyftare som enkelt klyftar upp äpplet, gör kärnhuset till en liten cylinder som man kan kasta direkt i soppåsen. Inget kladd och inga kärnor över hela diskbänken. Väldigt pedagogisk är den också i sin äppelform. 
 
 
Om ni inte redan har en, skaffa en! Hett tips från mig! En kvalificerad gissning är att äppelklyftarföretagen säljer äppelklyftare via valfri stormarknad. Min S är lite som skalman, utan skal. Hon har många såna bra-att-ha-prylar jag inte visste att jag behövde!
 
Hur som helst, det känns viktigare än någonsin att skapa bra matvanor och mellanmålstänk nu när plutten är på väg. I början löser sig matbiten "av sig själv" med lite hjälp av S och mig så det är ett bra tag kvar tills hen behöver lära sig något om detta själv, men det kanske är precis så lång tid som jag behöver för att själv skaffa mig de goda vanor jag vill försöka föra över till den lille. Förmodligen kommer det inte vara så lätt som man kan tro att få en liten plutt att äta det pappa tycker att hen ska äta. Men det får bli ett senare problem.
 
Här har jag hittat en lista på 10 roliga mellanmål/snacks. Vissa av dom verkar till och med nyttiga, medan andra kanske bör ifrågasättas en aning. Till exempel känner jag mig inte jättesugen på chewbacca-matlådan..
 
//Christoffer

Äppelmellis

Christoffer Krantz Kommentera
Det där med mellanmål har aldrig riktigt varit min grej. Konstigt nog, eftersom jag precis som så många andra har ett väldigt tråkigt humör när jag är hungrig. Dels har det nog berott på att jag tycker att det är svårt att hitta nyttiga mellanmål, men kanske framför allt på att de nyttiga mellanmålen inte verkar så lättillgängliga som de faktiskt är.
 
Jag vet, förmodligen är det mest lättja från min sida. Det finns massor med goda och nyttiga mellanmål. Just nu är jag inne på äpplen, särskilt min favorit Golden Delicious. Den ljusgröna, söta sorten. Det kanske är ett av de enklaste mellanmål man kan hitta, men går det att göra enklare? Frukt är roligast när den är uppskuren så att det går att äta en klyfta i taget. I alla fall enligt mig, och då blir det lätt mer omständigt (det kanske tar en halv minut extra att klyfta upp äpplet med kniv). Men inte nu längre!

Den här prylen hittade jag häromdagen (i diskstället.. Så bra koll har jag på vilka prylar vi har, och inte har) och den förändrade min världsbild! En äppelklyftare som enkelt klyftar upp äpplet, gör kärnhuset till en liten cylinder som man kan kasta direkt i soppåsen. Inget kladd och inga kärnor över hela diskbänken. Väldigt pedagogisk är den också i sin äppelform. 
 
 
Om ni inte redan har en, skaffa en! Hett tips från mig! En kvalificerad gissning är att äppelklyftarföretagen säljer äppelklyftare via valfri stormarknad. Min S är lite som skalman, utan skal. Hon har många såna bra-att-ha-prylar jag inte visste att jag behövde!
 
Hur som helst, det känns viktigare än någonsin att skapa bra matvanor och mellanmålstänk nu när plutten är på väg. I början löser sig matbiten "av sig själv" med lite hjälp av S och mig så det är ett bra tag kvar tills hen behöver lära sig något om detta själv, men det kanske är precis så lång tid som jag behöver för att själv skaffa mig de goda vanor jag vill försöka föra över till den lille. Förmodligen kommer det inte vara så lätt som man kan tro att få en liten plutt att äta det pappa tycker att hen ska äta. Men det får bli ett senare problem.
 
Här har jag hittat en lista på 10 roliga mellanmål/snacks. Vissa av dom verkar till och med nyttiga, medan andra kanske bör ifrågasättas en aning. Till exempel känner jag mig inte jättesugen på chewbacca-matlådan..
 
//Christoffer
En kopp kaffe så här på kvällskvisten känns helt rimligt som avkoppling efter en ledig måndag. Teen Mom står på i bakgrunden på TV, och S har efter en lång dag fått kura ner sig i soffan. Bebis har enligt utsago sparkat hela helgen, men verkar som sagt behöva någon vecka till på sig att bli stark nog för att även pappa ska känna sparkarna.
 
Så till något allvarligare. Alldeles nyss var det ett inslag i 112 - på liv och död på sjuan där polisen stoppade en misstänkt bil mitt i natten. I bilen som var en vanlig personbil godkänd för fem personer satt sju personer, varav två obältade barn. Där svartnade det för mig, alla ljud runt omkring tystnade. Hur f*n tänker man som förälder, eller för den delen människa, när man väljer att trycka in så många personer i en bil och dessutom köra sina två barn utan bälte? De fick åka därifrån med böter, och för att alla i bilen skulle kunna ha bälte skjutsade polisen två av dom till en annan bil. 
 
Jag kan inte föreställa mig hur mycket som är fel på en person när man väljer att göra på det sättet. Polisen sa att de hoppas att föräldrarna tänker om och bryr sig mer om sina barns liv, annars kommer det svida ännu mer i plånboken. I det läget ska körkortet ryka på en gång. Utan tvekan. 
 
Förutom att köra rattfull är det här det värsta jag kan föreställa mig någon göra i trafiken. Det spelar ingen roll hur bra förare du är eller anser dig vara, eller hur försiktigt du kör. I varje bil du möter sitter minst en person vars tillstånd du inte har en aning om. Hen kanske kör påverkad, somnar vid ratten eller är helt enkelt inte uppmärksam nog. En olycka sker så fort, och fråga dig själv, skulle du kunna förlåta dig själv om dina barn skadas eller till och med dör på grund av att du slarvat med säkerheten i bilen oavsett om du eller någon annan i trafiken orsakat olyckan? 
 
Nej, det finns INGET som kan ursäkta sånt slarv. Varken trötthet, stress, ignorans eller något annat.
 
Nu laddar vi för besök av ärtis farmor och gammelmormor under dagarna som kommer. Senast var i februari när vi berättade nyheten, så det ska bli kul att få träffa dom.
 
//Christoffer

Inga ursäkter för slarv med säkerheten.

Christoffer Krantz En kommentar
En kopp kaffe så här på kvällskvisten känns helt rimligt som avkoppling efter en ledig måndag. Teen Mom står på i bakgrunden på TV, och S har efter en lång dag fått kura ner sig i soffan. Bebis har enligt utsago sparkat hela helgen, men verkar som sagt behöva någon vecka till på sig att bli stark nog för att även pappa ska känna sparkarna.
 
Så till något allvarligare. Alldeles nyss var det ett inslag i 112 - på liv och död på sjuan där polisen stoppade en misstänkt bil mitt i natten. I bilen som var en vanlig personbil godkänd för fem personer satt sju personer, varav två obältade barn. Där svartnade det för mig, alla ljud runt omkring tystnade. Hur f*n tänker man som förälder, eller för den delen människa, när man väljer att trycka in så många personer i en bil och dessutom köra sina två barn utan bälte? De fick åka därifrån med böter, och för att alla i bilen skulle kunna ha bälte skjutsade polisen två av dom till en annan bil. 
 
Jag kan inte föreställa mig hur mycket som är fel på en person när man väljer att göra på det sättet. Polisen sa att de hoppas att föräldrarna tänker om och bryr sig mer om sina barns liv, annars kommer det svida ännu mer i plånboken. I det läget ska körkortet ryka på en gång. Utan tvekan. 
 
Förutom att köra rattfull är det här det värsta jag kan föreställa mig någon göra i trafiken. Det spelar ingen roll hur bra förare du är eller anser dig vara, eller hur försiktigt du kör. I varje bil du möter sitter minst en person vars tillstånd du inte har en aning om. Hen kanske kör påverkad, somnar vid ratten eller är helt enkelt inte uppmärksam nog. En olycka sker så fort, och fråga dig själv, skulle du kunna förlåta dig själv om dina barn skadas eller till och med dör på grund av att du slarvat med säkerheten i bilen oavsett om du eller någon annan i trafiken orsakat olyckan? 
 
Nej, det finns INGET som kan ursäkta sånt slarv. Varken trötthet, stress, ignorans eller något annat.
 
Nu laddar vi för besök av ärtis farmor och gammelmormor under dagarna som kommer. Senast var i februari när vi berättade nyheten, så det ska bli kul att få träffa dom.
 
//Christoffer