Min blivande pappa-roll har fått mig att fundera en del kring vem jag är och vem jag vill vara. För många är det väldigt viktigt att behålla åtminstone känslan av att man fortfarande är samma person som man var innan föräldraskapet. Samtidigt kan det vara det tillfälle att göra förändringar i sitt liv som man gått och väntat på. För mig känns det viktigt att inte göra avkall på saker som jag har mått bra av att göra för att uppfylla någon annans förväntningar på hur jag ska vara som förälder.
Det ger en hel hög med vuxenpoäng att bli förälder. Vuxenpoäng som åtminstone jag bara gått och väntat på att kunna kamma hem, men som när de väl kasserats in kan bidra till nervositet. Vad innebär alla de här vuxenpoängen för mig och min omgivning? Kan jag fortsätta göra alla de saker jag tyckt om att göra tidigare, eller passar det sig inte riktigt för någon med kvoten vuxenpoäng som föräldraskapet ger? Eller är det kanske extra viktigt nu att fortsätta som tidigare?
Det är en tunn lina att balansera på mellan att upplevas som en person som på ett positivt sätt har sitt barnasinne kvar, eller en person som har svårt att acceptera att livet förändras och desperat fortsätter att klänga sig fast vid saker från det förflutna som kanske vore bäst att släppa taget om.
Saker och ting förändras oavsett om det handlar om att bli förälder, sluta sitt jobb för att börja en utbildning, sluta plugga för att börja jobba eller bara genom att bli äldre. Oavsett vad som leder till förändringen tror jag att det är viktigt att kunna fortsätta göra allt man tidigare mått bra av att göra, men att hitta nya sätt att göra det på. Sen är det som sagt kanske bäst att släppa taget om vissa saker och låta livet bestå av olika epoker och kapitel.
Att släppa taget om ett kapitel ger möjlighet att börja ett nytt, utan att för den delen tappa den röda tråden.
För mig känns det viktigt att inte göra avkall på saker för sakens skull. Att låta saker och ting förändras naturligt istället för att kämpa för att åstadkomma "förväntade" förändringar.
skriven
Jag försöker balansera mitt dataspel intresse med att ha två barn och sambo, det är ju ibland inte toklätt.
Jag måste ändå säga att jag har måsta ändra på min vardag radikalt, allt krävs helt plötsligt planering. och störst av allt att kompromissa med tjejen. Ge och ta blev en heeelt ny mening.