Åren passerar förbi. Höst blir till vinter, vinter till vår och vår blir till sommar. Vecka in och vecka ut. Rutiner, rutiner, rutiner för att vardagen ska flyta på. Nattning omkring 19-tiden varje dag. Kvällarna, de ser alla likadana ut. Antingen är det min sambo eller jag som ligger bredvid i sängen efter att vi läst någon av de obligatoriska sagorna. Ute i vardagsrummet hörs tv'n eller sambons stök. Minuter, kvartar och ibland upp till över en timme passerar i barnkammaren. Stirrandes i taket med fullt fokus på att inte somna. Efter en lång arbetsdag är det nästan omöjligt att inte somna i mörkret. Det är trångt. Inga plötsliga positionsföröndringar nu som får honom att vakna till. "Han sover ju nästan nu."
Hur hamnade vi här? För över ett år sedan försökte vi med att natta genom att säga god natt efter läsningen och sedan gå ut. Det var inte populärt, det var hemskt. Efter floder av tårar, gav vi efter några dagars kamp upp. Vi tar det under semestern istället. Då har vi tid och ork. Semestern kom och den försvann.
Ett och ett halvt år senare ligger vi fortfarande någon av oss intill och ska natta. Jag gissar att vi får skylla våra ensamma kvällar i soffan på oss själva. Men så vitt jag vet så kommer han såsmåningom lära sig somna själv. Kan jag så kan han.
"Ssssch, nu sover han. Försiktigt nu."
Smidig som en ninja kravlar jag över sänggavel och ut i friheten. I alla fall för den här gången.
/Dennis
skriven
Haha ärsch! Jag ligger sällan längre än jag behagar innan han somnat. Kollar bloggar. Insta och kanske en sväng på FB. Måste vara så att jag är liite vassare än dig! ;) att jag sen är som en stelopererad valross och har svårt att ta mig upp är en annan femma!