Time-out

En kommentar
Jag såg häromdagen ett föräldraprogram på tv där det framgick att föräldrarna använde uppfostringsmetoden time-out. Användande av metoden sköt i taket under tv-seriern Supernannys frammarsch. 

Vad tycker ni om metoden?  

Använder ni den? 

Time-out i korthet

Om barnet inte gör som du säger eller lyssnar på dig. 

"Uppfostraren" börjar räkna till tre och om barnet inte har ändrat sitt beteende innan räkning nått tre blir barnet flyttat, förvisat till en förutbestämd plats. Barnets negativa beteende bestraffas med en time-out där det ska fundera på hur det ska uppträda. Barnet ska sedan komma tillbaka med ett korrekt beteende samt på något sätt be om ursäkt. 

Lite som gamla tiders skamvrå. Du sätter din treåring avskilt för att han/hon ska förstå att beteendet var fel. 

Så vad nu?

Om det inte framgått, är jag själv inte en förutspråkare av metoden i teorin. Även om jag någon gång ber Storebror gå iväg tills han lugnat sig.

Överge ett barn och låta det själv hantera det problemskapande beteendet som bestraffning är enligt mig inget bra sätt att uppfostra på. Hur många treåringar i "skamvrån" tror ni förstår konsekvensen av sitt handlande? Möjligtvis blir de avskräckta utan att förstå varför. Möjligtvis blir det barn som gör fel när du inte ser på för att undvika bestraffning. 

Studier visar att bestraffningar i grunden har dålig inverkan långsiktigt på människan. Ja, en hög grad av de som sitter i fängelse blir återfallsförbrytare. 

Så varför bestraffas barn med metoder som time-out? Vi vet nog inte bättre. 

Lättare sagt än gjort? 

Så här tänker jag kring "time-out". 

Barnet gör fel och du vill efter mycket tjat visa på att det är ett beteende som inte är accepterat.

Är det då en time-out du är ute efter, var då tillsammans med barnet under "time-outen". Byt miljö och försök när barnet lugnat sig att prata med det och förklara varför du tycker att beteendet är felaktigt.

Jag tycker att det är vår skyldighet som förälder att hjälpa barnen reda deras problem istället för att lämna dem att lösa det på egen hand. På så sätt tror jag vi kan lära våra barn att lösa sina problem på egen hand framöver. 

Och på så sätt får vi trygga barn.

Nu roadtrip med bästa gänget i den vita bilen. 

/Dennis


 
1 Tom:

skriven

Jag använder Timeout med mitt barn 2.5år (givetvis inte min minsta på 1år), för det du beskriver funkar inte, inte ens i närheten. Men din tanke är ju bra. Det är helt omöjligt att sitta med honom, jag kan inte ens försöka förklara för honom vad han gjort fel, vilket jag varje gång med lugn och ro försöker. Sen, det är ju givet att jag talat om för honom före och efter varför han fick sitta där, han säger till mig att han förstår och han säger att han ska sluta och va snäll, han går även och säger förlåt till den han gjort fel mot. Metoden funkar givetvis inte på alla, min bästa kompis har ett barn då han gör exakt som du beskriver och det funkar för han. Jag tycker tyvär att många föräldrar jag vet har svårt med att ge sina barn konsekvenser, någon konsekvens är bättre än ingen.