Det här är ett inlägg där jag kan tyckas skjuta mig själv i foten som bloggar för en pappablogg, men hur gör man egentligen? Efter att ha läst flera artiklar, reportage, delar ur föräldraböcker, bloggar och så vidare är jag förvånad att mänskligheten har tagit sig så långt. Föräldraskap är ett ämne som alla har åsikter om. Lite som med dieter och träning där alla har åsikter, är självutnämnda experter och utger sig för att veta mest. Förstå-sig-påare har funnits i alla tider, men i och med att vi ständigt är uppkopplade mot ett oändligt internet fullt med folk som vet bäst är det mycket svårare att undvika dom idag.
Som person är jag i behov av ett stort mått kontroll över hur jag gör saker, och jag uppskattar instruktionsböcker och tydliga direktiv framför att improvisera. När jag lagar mat är jag ofta väldigt noga med att följa receptet till punkt och pricka, och om jag efteråt inser att jag missat något i receptet, kan jag nästan bli besviken på maten även om den smakar gott. Så hur uppfostrar man barn om man är som jag? När varje artikel och blogg på nätet, och varje TV-program som handlar om barnuppfostran förespråkar olika metoder? När metoder förkastas och föraktas å ena sidan och hyllas å den andra?
Time-outs hit, time-outs dit. Uppfostra som auktoritet utan att vara auktoritär. Föregå med gott exempel och uppför dig som du vill att ditt barn ska uppföra sig. Var närvarande och lyssnande. Bekräfta istället för att berömma och belöna.
Råd, tips och uppmaningar snurrar som en karusell i mitt huvud. Här är artikeln som inspirerade mig till det här inlägget.
Det är omöjligt att fortsätta vara ett kontrollfreak som jag och bli förälder.
Nej, jag är inte så enkelspårig som jag beskrivit ovan, men jag skulle kunna ha användning av en bättre förmåga att improvisera och göra saker utan klara riktlinjer. Helt enkelt bli bättre på att "wing it". Och att sluta lyssna på internet.
Jag och S är de som kommer att känna vårt barn bäst. Vi kommer vara med från sekund ett. Vi kommer lära oss saker tillsammans, av våra misstag och våra framsteg. Vi kommer att gråta tills vi skrattar och skratta tills vi gråter. Vi kommer att vara trötta och slutkörda. Men framförallt kommer vi att vara en familj lika unik som alla andra familjer.
Internet är fantastiskt och en väldigt bra källa till information men det viktigaste att komma ihåg är att ingen känner ditt barn bättre än du själv. Så ta förstå-sig-påare, familjeliv.se och oss för den delen med en nypa salt, för till livet finns det ingen instruktionsbok.
Som Markus Krunegård skulle ha sagt: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det.
//Christoffer