Lattefarsor Pappabloggen

Detta inlägg handlar om valet att ge döva/hörselskadade barn tvåspråkighet. 1 av 1000 barn föds varje år med kraftigt nedsatt hörsel. För dessa barn finns möjligheten att få ett hörselhjälpmedel inopererat, ett s.k. cochleaimplantat. 

I "Vi föräldrar" Nummer 7, 2014 gick det att läsa om Ida (1år, 2 mån) som föddes döv/gravt hörselskadad. Ida fick vid 1 år ålder hörselimplantatet CI (cochleaimplantat) inopererat. En slags elektronisk hörsel där en hörapparat med magnet kopplas till det inopererade implantatet. Även om CI inte kan återge alla toner så är det en på många sätt fantastik möjlighet för barnet att kommunicera med familjen och med resterande omgivningen. 

Faktum kvarstår dock att när batteriet tagit slut eller när det ska badas så fungerar inte hörapparaten och barnet blir då åter döv. Det jag saknade i artikeln var huruvida barn som får CI ges möjlighet att få en alternativ kommunikationsmetod. I livliga miljöer får hörapparaten kopplad till implantatet svårt att sortera alla ljud och det kan bli jobbigt för användaren att hänga med i vad som händer och sägs. Det finns en hel del pengar utveckla och sälja Cochleaimplantat till vården och tyvärr blir marknadsföringen aningen skev. 

Barnplantorna skriver så här om metoden:

"Ett cochleaimplantat är ett högteknologiskt hjälpmedel som kan återskapa hörseln för döva och gravt hörselskadade barn och vuxna.

Utifrån tidig CI-behandling hos barn med dubbla implantat utvecklar en majoritet av barn födda med en grav sensorineural hörselnedsättning ett talat språk. Att ha en sensorineural hörselnedsättning innebär att orsaken till hörselnedsättningen är belägen i hörselnerven eller i cochlean. Om hörselnedsättningen är belägen i cochlean kan CI återskapa hörseln.

CI har revolutionerat möjligheterna för döva att kunna höra och uppfattas idag hos många som ett smärre mirakel som borde belönas med Nobelpriset i medicin."

Barn med cochleaimplantat blir inte hörande utan i bästa fall hörande med en rejäl hörselnedsättning. Cochleaimplantat är inte en garanti för att barnet ska bli hörande även om vården vill framställa metoden som en mirakelkur i många fall. Jag hoppades när jag läste Vi Föräldrar att de skulle ta upp behovet av teckenspråk i sin artikel. Jag menar att det är viktigt att belysa att cochleaimplantat i bästa fall gör barnet hörselskadat och att det kan finnas ett behov av teckenspråksundervisning och kommunikation genom livet. Bara en sådan sak att kunna välja senare i livet om du vill välja CI eller teckenspråkstolk vid till exempel föreläsningar eller andra tillfällen där det kan vara mycket ljud runt omkring. 

Genom att förlita sig enbart på CI som förälder och låta sina barn gå i vanlig grundskola utan att de får teckenspråket kan bidra till att barnen hamnar i ett utanförskap. Det finns flera tillfällen då barnen inte kan kommunicera med sina klasskamrater, så som i till exempel i badhus eller i duschen efter gymnastiken. Samhället och vården måste bli bättre på att informera om vilka möjligheter det finns för barnen att gå i skola där undervisning sker med antingen teckenspråk eller talad svenska eller en kombination av dessa. I dessa miljöer inkluderas barnen i ett sammanhang med andra barn med samma bakgrund. 

Barn med föräldrar som talar ett annat modersmål ges möjligheten till hemspråksundervisning och så borde det vara även för döva/hörselskadade barn med CI eller hörapparat. 

För att citera Sveriges Dövas Riksförbund " En hörande förälder kommer aldrig att få kritik från sitt döva barn att det fått lära sig teckenspråk. Men risken är stor att föräldrar får stå till svars för ett beslut att inte ha låtit barnet lära sig teckenspråk - när barnet är vuxet."