- Nej jag ska inte äta det.
- Jag vill ha regnjacken.
(Trots att solen skiner)
- Jag tänker inte komma och byta kläder.
- Jag vill inte göra si, jag ska göra så.
- AJ! Slå mig inte.
- Mamma slår mig!
- Dennis slår mig!
Välkommen semestern och välkommen trotsåldern. Jag har under mina tidiga arbetsmorgnar blivit förskonad från denna trots viddagislämningar. Men min kära gravida sambo vittnar om att det varit trotsigt ett tag. Kvällarna hade då fortfarande varit relativt lugna när vi ändå varit två.
Nu verkar det som att trotsen har gått på heltidsschemat. Mycket har säkert att göra med alla besök i södra Sverige som ruckat på rutiner och vanor hemifrån. Eller så är det bara en fas i livet som vi får jobba oss igenom. Personligen hade jag kunnat säga upp mig från denna trotsiga treåring för återanställning om något år.
Men så kommer de stunder som jag inte kan vara utan. Stunderna där jag får vara idol, kompis, studsmatta(!), ja helt enkelt nummer 1.
Det är ju bara en fas i livet.
/ Dennis
skriven
Åh vad skönt och höra att det är fler som vill säga upp sig. Jag blir galen på att allt är fel och ingenting duger om det inte är helt jävla galet. Haha. Nu har S börjat fatta att jag använder omvänd psykologi för att få honom att göra som jag vill. Där gick det tåget... :)