Nu tänker jag ge mig in i ett ämne där jag riskerar att trampa i klaveret då jag själv aldrig kommer kunna amma mitt barn eller ens förstå hur det är att amma ett barn.
Under eftermiddagens föräldrautbildning talade vi en hel del om amning. Vi fick se filmer om amning och olika sätt att stimulera amningen. Deltagarna i filmen vara alla starkt positiva till amning och såg inga problem med det.
"Blir det problem så får vi tackla det då", ".det gäller att hålla ut under amningen..".
Ingenstans pratades det direkt om alternativa lösningar. Amning är vad jag förstått inte alltid en solig dans på rosor med myspys med barnet. Det finns mammor som lider fruktansvärt under amningsperioden. Kraftiga sår och infektioner på grund av mjölkstockning med feber som följd är inget som en kvinna ska tvingas genomleva om hon inte känner att hon klarar det. Amning och alla hormoner kring amningen kan starta en så kallad amningsdepression vilket kan tära på hela familjen.
Vad jag läst och hört upplever jag att det finns en viss amningshysteri i allmänhet och även hos en del barnmorskor. Det ska ammas in i det sista och det är helt naturligt att det gör lite ont. Låt barnet hitta rätt fattning kring vårtgården så ska ni se att det blir bättre.
Finns det en övergripande flaskersättningstabu? Är det så farligt om barnet matas med flaska i utbyte mot att mamman i detta fall slipper alla dessa problem som kan uppstå under amning? Visst finns det en poäng med att amma sitt barn till en början. Bröstmjölken innehåller alla näringsämnen som ett spädbarn behöver samt ger ett bra grundskydd av antikroppar för att barnet ska utvecklas normalt. Men det måste ju finnas barn som lever och mår bra som är helt uppfödda med mjölkersättning.
Det behöver inte vara ett misslyckande att inte kunna amma. Jag skulle se det som en fantastisk möjlighet för föräldrarna att få dela på matningen av barnet. Jag tror att jag som pappa får känna mig mer delaktig under de första månaderna av barnets liv då jag kan ge och få närhet av barnet under flaskmatning. Det skulle kunna innebära att vi som föräldrar kan dela upp nätterna mellan oss och på så sätt få någorlunda regelbunden sovtid.
Detta är självklart mest mina spekulationer kring amning och det kan säkert hos vissa uppfattas som pretentiöst pladder från min sida.
Det jag vill säga med denna text är att det inte borde vara belagt som ett misslyckande att inte kunna amma. Istället borde det informeras om alternativa metoder som fungerar som komplement till amning. Det finns förmodligen massa baksidor med att bara mata sitt barn med ersättning men i slutändan borde dock det som fungerar bäst för såväl barnet som mamman vara avgörande.
Vilka är era erfarenheter kring amning/ersättning? Jag skulle gärna vilja höra hur andra pappor upplever flaskmatning i jämförelse med amning. Hör gärna av er.
/ Dennis Nyheim
skriven
Jag ammade i 4 veckor, och sedan började jag kombinera ersättning och amning. Det bästa beslutet jag har tagit! (använder Nestle NAN H.A 1) det är som du skriver ang dessa smärtor och jag är GLAD att ni fick denna information innan.. Det fick jag EFTERÅT och är så arg o ledsen för det. Vilket oxå gör att min sambo inte heller fått denna information. Att få informationen innan hade säkerligen minskat en hel del tjaft som uppstod mellan oss.