Nio lååånga månader

2 kommentarer
Podcastplaneringen är i full gång med diskussioner om såväl den tekniska biten som om samtalsämnen att ta upp. Hur det här kommer att gå, det får vi se. Jag vet inte riktigt vad vi gett oss in på men det blir säkert jättebra. 
 
Efter några veckor av "transportsträcka" i graviditeten är vi nu inne i vecka 25 och har avverkat drygt 60 %. Äntligen har även jag fått känna sparkar där inne, första gången var på Valborg, lägligt nog samma dag som jag och S firade tre år tillsammans. Praktiskt och lätt att komma ihåg alltså! Det är en helt fantastiskt mäktig känsla när det duttar till mot handen där inifrån! Hittills har plutten varit väldigt aktiv och sparkar ofta och mycket, något som verkligen inte är oss emot! Hur som helst känns det just nu som om de nio månaderna börjar bli väldigt långa. Hur ska vi kunna vänta till i september?
 
Förutom sparkpremiären har vi också hunnit med ett tillfälle med föräldrautbildning. För mig var det mycket välbehövligt att få höra lite om vad som kan vara bra att förbereda sig på när det kommer till förlossningen. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag faktiskt kan bidra med, jag har mest tänkt på mig själv som ett moraliskt stöd när det kommer till förlossningen. Det står lite varstans i föräldralitteraturen att det finns mycket partnern kan hjälpa till med under förlossningen, men jag tror att det kan vara lätt att glömma bort det eftersom det är den blivande mamman som ska föda barnet. Mycket är det att sätta sig in i, och jag har tänkt läsa åtminstone lite mer om vad jag kan förvänta mig när det väl är dags, såväl av personalen på BB som av mig själv. 
 
Vi har kvar att helt prata igenom vad framförallt S, men även jag har för förväntningar på förlossningen och på varandra. Inte helt oväntat tror jag att det är nyckeln till att ha bästa möjliga förutsättningar för att det ska bli en så bra och fin upplevelse som möjligt. Målet är ju att äntligen få träffa plutten, men vägen dit kan helt klart vara mer eller mindre smärtfri.
 
Nu är det dags för lite sömn och uppladdning inför en sista arbetsdag och sen en helg som gräsänkling. 
 
//Christoffer
 
 
 
1 Anonym:

skriven

Har jag tipsat er om boken "Att föda utan rädsla"? I vilket fall som helst så fick jag låna den när Alvin var i magen och den är bitvis lite flummig men hjälpte jättemycket för mej. Då finns det också ett kapitel för partnern att läsa om att vara stöd under förlossningen.

Svar: Sofie håller precis på och läser den, och tycker lika om den. Bitvis flummig, bitvis bra. :) Jag ska ta och kika i den också, den verkar vara rätt lättsam och bra.
//Christoffer
Lattefarsor

2 makalösamalin:

skriven

Vi läste också den boken :) Och hade ganska mkt nytta av den.Min man var ett fantastiskt stöd! Så pass att personalen var jätteimpad och till och med skrev in det i förlossningsrapporten. Narkosläkaren undrade vad han jobbade med för att han var så duktig och lugn haha. Nåja, vi ville gärna ha en naturlig förlossning med sen avnavling (läs gärna om det ifall ni inte redan gjort det), ingen smärtlindring och allmänt lite så där a la dykmetoden. Men vi var samtidigt öppna för att det inte blir så. Och det blev det inte heller. Efter 28h på förlossningen (och både lustgas och epidural, så mkt för ingen smärtlindring haha) blev det snitt. Trots det är jag nöjd med förlossningen. Mitt tips till er båda är att inte ha evighetslånga förlossningsbrev och en bild framför ögonen hur det SKA vara. Då är risken större att man blir besviken efteråt. Läs ngr böcker, ta till er det ni tycker passar för just er och skit i resten. Alla vi andra tycker och vet ju så hemskt mycket ;).

Svar: Så önskar jag också att jag kommer vara, den lugna klippan som är stöttande och trygg. Vi får väl se. Det finns en risk för floder av tårar istället ;). Jag ska absolut ta en titt i boken ni rekommenderar, har sett rekommendationer på andra ställe också. Tack för tipsen, Malin!
//Christoffer
Lattefarsor