Det är otroligt tungt att det ibland är svårt att hålla den vuxna rollen. När det är glatt och busigt har jag inget emot att bejaka mina barnsliga sidor. Men när energin tar slut efter en lång strid huruvida vi ska gå hit eller dit eller köpa det eller det. Att inse att jag tillfälligt på samma nivå som treåringen och tjafsar tillbaka med samma medel. Totalt verkningslöst. Att inse det gång på gång men inte orka ta det vuxna ansvaret fullt ut.
Plockar nu fram den där pedagogiska vuxna personen och laddar om för kalas hos svärfar.
Tackar sambon för att hon idag påminde mig om att jag inte var tre år!